Har funderat ett tag på gamla minnen från tävlingsbanorna ett tag nu.. Grubblat över hur det kommer sig att vi har en svacka nu o varför det slutade så abrupt.. 

Saknar verkligen spänningen och startsignalerna, känns som att det saknas nåt och jag VET att det är träningarna och tävlingarna som har gjort ett tomt rum i lyckan. Minns känslan av att R och jag kunde dra iväg till ridhuset och trimma enkla byten med minimala hjälper och enorma krafter. Nu är det segare, nu känns det som att vi bara försöker ta oss igenom svackan med nöd och näppe och slippa förlora alla muskler, krafter och motivation. Är ändå väldigt säker på att när vi ska sätta igång på riktigt, kommer jag få all motivation tillbaka. Kommer känna att vi är tillbaka på spåret och kan åka ut och sätta resultat, spika mål och ha roligt påvägen uppåt. Vill så gärna träna! 

 

Jag tänker hålla humöret uppe hela denna svacka och låta den passera med ett leende. Nu räcker det med tråkiga miner, nu är det dags för den possitiva perioden!;) Jag och Rozzo kommer iallafall in på tävlingsbanorna 2014, så då får vi bara hoppas på ett till otroligt år! 

 

 

 

 

 

//Ida