Det är få "texter" som får mig att bli ens rörd, men av detta (http://dressyrponny.se/2013/november/evig-tacksamhet-en-bra-medryttare.html#comment) fick mig helt ärligt att börja gråta. Att få höra så otroligt fina ord från ägaren, den känslan går inte att förklara. Jag vet inte hur jag ska tacka dig nog Tuuli, men som jag sa förut så är jag helt tom på ord. Tror nog bara de som fått höra dessa ord som medryttare förstår känslan, det är ett kvitto på att dom är nöjda med arbetet jag gör med ponnyn. Tusen tusen tack!