Varför?
Har fått frågan om varför jag slutade som medryttare både på instagram och förra bloggen. Det är helt enkelt så att skolan tar upp på tok för mycket tid just nu för att jag ska hinna ta mig till stallet kommunalt 40 minuter dit, och sen 40 minuter hem. Även om det var fredagar och söndagar som jag var hos honom så har vi 3 gånger så mycket prov, 1000 gånger mer läxor och ja, när ni går i 8:an eller gick där så kommer ni förstå. Mamma och pappa kan inte heller skjutsa då jag behöver dit direkt efter skolan, alltså vid 1.
Jag börjar känna att jag inte har balansen på honom längre och han har andra medryttare just nu som kan glädjas av honom och utvecklas tillsammans. Hörde att Valdy & Xento kom 1:a bland 13 stycken tävlande, bara det är ju ett kvitto på att det går bra för dom.
För mig är det här sjukt jobbigt egentligen. Jag har valt att inte skriva så mycket om det då det ÄR ett känsligt ämne för mig, men det känns bättre att skriva om det än att bara ignorera. Efter över ett år med sin bästa vän så är det jäkligt tungt för mig att lämna stallet en sista gång, pussa honom på mulen en sista gång, krama om Helene en sista gång. Jag kommer ihåg första uteritten jag hade på xento, jag skulle kunna rabbla upp alla uteritter jag varit med om. Alla gånger jag flygit av, alla tårar jag droppat ner för dåliga träningar, värk i kroppen efter avramlingar, glädjetårar och känslan när vi flög över 95cm. Den här ponnyn har lärt mig så mycket som jag kunde lärt mig på ridkskolan under 5 år. Jag är så otroligt glad över att ha fått chansen till att rida den här ponnyn, så mycket kärlek i så litet format.
Trackback
