Vissa dagar sämre än andra
Vissa dagar tänker jag bara för mycket, egentligen på allt möjligt men bland annat när jag och Ida stog i samma stall. Ni som följt bloggen länge vet ju att Rozzo och Xento stog på Hagby i Täby, och ni vet säkert också hur galna uteritter, hoppträningar och dressyrpass vi hade. Inte en enda dag var lik den andra för vi hittade hela tiden på något nytt. Vet ni hur mycket jag saknar det? Att komma till stallet och veta att idag händer något nytt, idag kommer något roligt hända, alltså det var alltid den tanken. Jag säger inte att jag har tråkigt nu på dagarna i stallet, det har jag absolut INTE. Men det är sällskapet jag saknar, jag hade alltid någon att rida med, om det så var dressyr, hoppning, uteritt eller vila så gjorde jag inget själv. Ida var och är min bästa vän, kommer alltid vara. Nu står hon i Vallentuna och jag i mitten av Täby, så det är inte direkt så enkelt att rida och möta varandra heller. Men en dag vet jag att vi kommer stå i samma stall, den dagen JAG skriver på papprerna om att stå som ägare på en häst, så ska det vara i samma stall som Ida och hennes dåvarande häst/ponny. Så viktigt är det för mig och jag mår bra av att alltid ha sällskap speciellt i stallet.
Ni skulle bara veta hur många sjuka minnen vi har tillsammans, vissa bra och vissa mindre bra så som avramlingar och allt möjligt. Skulle kunna skriva en hel bok haha, men det känns inte nödvändigt, bjuder på några bilder istället!
Det här är bara en del av de bilder vi har, och varje bild är ett minne för mig.
Trackback
