Det är en riktigt tuff period. Många misslyckas och många tappar tålamodet. Det är svårt det här med igångsättning. Plötsligt krävs en ny sida hos dig som ryttare att man ska vara både otroligt tålmodig och målmedveten. Och det krävs tålamod och motivation. Det jag märkt är att hos mig är det motivationen som rymmer ibland.. Detta är en väldigt viktig sak att jobba på. För det är ju så att förr eller senare kommer man i denna situation när man ska ta det lugnt med sin kompis och t.o.m backa ett steg. slow it down... Fundera över allt. Ställa sig frågor, varför ställer jag igenom nu? Varför händer det inget när jag skänklar? Varför trycker han/hon utåt? 

Det är rätt stort att kunna tänka så. Det visar att man är både passionerad och förstående för dig och hästen. 

Det är svårt tycker jag. Inte samma sak som att "höj högerhanden en centimeter". Det handlar om din hjärna, din inställning till saker och ting. Många är väldigt naturligt positiva och framåtplanerande medan andra kan ha JÄTTESVÅRT för det. Oavsett vilken typ du är, finns det alltid nåt att jobba på. 

Enligt mig är det "en tröst" att veta att jag inte är ensam om att känna mig rastlös och otålig. Det hjälper på nåt sätt och gör mig lugnare.

Fick för inte alls länge sen dom där riktigt hemska tankarna som att: 

~Jag halkar efter i träningen..

~Hur ska vi kunna kvala SM när jag bara håller på att sätta igång allt nu?  

~Kommer vi ens komma ut på la:p1 till i vår?

Så dumt. Tänk aldrig så. Tänk ISTÄLLET:

~Hur ska jag lägga upp vår träning så att vi hinner med allt och samtidigt gör en schysst start för oss båda?

Det är hemligheten.

Om du klarar detta. Kan hålla motivationen, tålamodet, glöden, lugnet och bestämdhetan kvar dag efter dag. Då är du rent ut sagt en mästare.

//Ida