Red Rozzo i ridhuset igår  efter Lucia-träningen och det kändes så (ursäkta) jäääääkla kul! Kände att R var som han brukade vara, som när han var ett kraftpaket i somras! Så skönt att känna att ens ponny verkligen är glad och vill träna. Inte dendära tyngden i bettet och släpiga steg, istället tryck i bettet och power i alla rörelser. 

 

Började med att skritta runt och värma upp med mycket böjda spår samt mycket serpentiner, på långa tyglar. sedan körde jag igenom samma sak fast korta tyglar och medelform på honom. Kände att han tog i bettet extremt bra, inte för mycket och inte för lite. PERFEKT. 

Travade och gjorde avbrott till skritt och sedan till trav och fick igång bakbenen ordentligt, lyckades fort & jag kände att han var med på övningarna aktivt. Gjorde många skrittpauser så han fick pusta då han egentligen är igångsatt bara, berömde och lät honom sträcka ut. Sååå fin var han!

Körde lite galopp vilket kändes hur enkelt som helst och det där med oliksidigheten var som bortblåst. Mjuk, rund, elastisk och ivrig var han. Det är så roligt när man känner att hästen är pigg och arbetsvillig när man sitter och gör sitt bästa på hästryggen, det är dom stunderna som man känner att man klickar och kommunikationen fungerar på bästa sätt. Känslan får man ibland och jag hoppas att jag får ha den känslan på Ninaträningen idag också! Taggataggatagga, nu ska vi visa hur flitiga vi varit!;)